Orkesterrepertoaren 2013-14: bättre, men manliga tonsättare härskar

Ludwig_van_Beethoven_7Sveriges 19 största orkestrar spelar drygt 1.000 verk säsongen 2013-14. Av dem är 92,1 % komponerade av manliga tonsättare, varav 7 % enkom av Beethoven. Det kan vara svårt att tro, men de siffrorna innebär en markant ökning av andelen musik komponerad av kvinnor, som alltså står för 7,9 % i säsongsprogrammen.

 

Många orkestrar har vaknat

– I dag firar vi, och gläder oss med orkestrarna och konsertpubliken, eftersom vi ser flera unika framgångar i årets statistik, säger Stina Lyles, ordförande för Kvast (Kvinnlig Anhopning Av Svenska Tonsättare). Men i morgon kavlar vi upp ärmarna och jobbar vidare för att nå de 20 %, som vore en rimlig målsättning. Med dagens takt dröjer det till 2025, och så länge kan vi inte vänta.

Orkester-framf_kvinnliga_2008-2014-01

När Kvast presenterar sin årliga orkesterstatistik för sjätte gången står det klart att utvecklingen äntligen är positiv, och att allt fler orkestrar kommit till insikt om vikten att spela musik även av kvinnliga tonsättare. Under säsongen 2013-14 är 7,9 % av repertoaren verk komponerade av kvinnor, vilket är en markant uppgång jämfört med föregående säsong.

– Sedan starten 2008, då siffran var deprimerande låga 1,2 procent, har det hänt fantastiskt mycket, säger Stina Lyles, ordförande för Kvast. Framför allt tack vare att enskilda orkestrar höjt sin ambitionsnivå. I årets statistik imponerar Stockholms Läns Blåsarsymfoniker (30 %), Wermland Operas orkester (25 %) och Norrbottens kammarorkester (med NEO, 22,2 %). Att de har så pass hög andel verk av kvinnor drar upp genomsnittet enormt.

Klicka på diagrammet för att se det större.

 

Årets bubblare

Stina_Lyles_2_KVAST

– Det är också glädjande att flera sinfoniettor har kommit upp på nivåer om över 10 %. Men frågan är om inte Berwaldhallen, som i fjol blev så kritiserade efter att ha presenterat ett säsongsprogram där 56 av 58 komponister var män, står för den största överraskningen, när de 2013-14 spelar 14,5 % verk av kvinnliga tonsättare från olika epoker. Det har de all anledning att vara stolta över.

 

Brist på förnyelse

Trots att utvecklingen i stort går åt rätt håll finns orosmoln; som att flera av de största och mest namnkunniga ensemblerna väljer att spela ytterst få, om ens några, verk av kvinnliga tonsättare, på ett helt år. Och att en tredjedel av orkestrarna i mätningen uteslutande reserverar sin repertoar för manliga tonsättare.

– Det demonstrerar en brist på konstnärlig förnyelse som måste vara tråkig för orkestrarna själva, men framför allt för publiken, menar Stina Lyles, Kvast. Jag tror inte dessa kulturinstitutioner skulle göra samma mossiga val om de insåg att de gräver sin egen grav om de ser sig själva som musikmuseer. Alla undrar var publiken är. Hur man ska nå yngre. En bra början vore kanske att följa med sin tid. Det är också arrogant att systematiskt bortse från våra kulturpolitiska mål, och förvånande att inget görs från politiskt håll, säger Stina Lyles.

 

Uruppföranden – 3 % av repertoaren

Det brukar sägas att jämställdheten är bättre när det gäller ny musik. Om man tittar på den mer samtida musiken (här verk komponerade efter 1960) utgör den ca 17 % av totalrepertoaren, vilket är en normal nivå. Men tre gånger fler verk av dessa är skrivna av män än av kvinnor. Påståendet att kvinnliga tonsättare är överrepresenterade när det gäller hustonsättare och beställningar verkar inte heller stämma. Av alla uruppföranden (34 verk, motsvarar 3 % av repertoaren) har manliga tonsättare komponerat 60 % av verken.

Uruppföranden av svenska kvinnliga komponister 2013 finns listade här

 

— Vi är övertygade om att Kvasts idoga arbete haft avgörande betydelse, och är lyckliga över att kunna påverka repertoaren i våra största orkestrar, säger Stina Lyles, ordförande. Det har Kvast gjort genom att bistå orkestrarna med de resurser de själva efterfrågat, som RepertoarBanken på webbplatsen kvast.org, och vår världsunika samling med presentationer av nära 800 kvinnliga tonsättare.

– Eftersom utvecklingen är så ojämn tar vi det arbetet ett steg till genom att erbjuda orkestrarna ett partnerskap, där de själva preciserar vilka mål och metoder som passar dem, och vi coachar dem dit. Vi kallar det RepertoarRycket, eftersom det är hög tid för en uppryckning.

 

 

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.