KVASTsymposium och konsert
SVERIGES AMBASSSAD, NORDISCHE BOTSCHAFT Felleshuset
Det sista eventet i projektet internationellt utbyte med stöd av Musikverket och Längmanska fonden, ägde rum kl 17 – 21 på Sveriges Ambassad, Nordische Botschaften Felleshuset måndag 11 november 2019. Kvällen inleddes med att nytilträdda kulturrådet Nina Katarina önskade välkommen, presenterade projektet och varför ambassaden valt att vara med att arrangera detta; att man anser KVAST:s agenda för en jämställd musikscen med kvinnliga tonsättare representerar värden som även ambassaden vill stötta upp kring. Efter detta introducerade KVAST:s ordförande Astrid Pernille Hartmann som tackade för denna indeldning och det generösa värdskapet, följt av en kort presentation av eftermiddagens och aftonens program.
Som inledning av symposiet, innan panelsamtalet, framfördes två EAM – stycken: Claire Renards Chambre du temps – L’infini du rythme och Savannah Aggers stycke Undercurrents, båda introducerade av tonsättarna själva. Direkt efter tog kvällens moderator Emil Roijer över och introducerade samtalspanelen som bestod av nedanstående:
Astrid Pernille Hartmann, ordförande KVAST
Fredrik Andersson, programchef Kgl Filharmonikerna, Konserthuset Stockholm
Julia Gerlach sekreterare musiksektionen vid Akademie der Künste, Berlin
Susanne Wosnitzka styrelseledamot i Archiv Frau och Musik och Musica Femina, musikvetare
Claire Renard vice ordförande Plurielles 34, tonsättare
Lucie Prod´homme tonsättare, styrelseledamot i franska föreningen högskolelärare i EAM-musik
Bettina Wackernagel, konstnärlig ledare Heroines of Sound Festival Berlin
Emil Roijer började med att be undertecknad berätta om KVAST:s agenda/aktiviteter och de senaste statistikresultaten. Detta ledde samtalet till bl a det bristande intresset för att lyfta frågan om verk av kvinnliga tonsättare bland Tysklands ca 120 professionella orkestrar. I Tyskland kan det dock vara svårt att få fram stastistik pga en lagar/samhällsstruktur som utgör hinder för detta. Fredrik Andersson uttryckte uppriktig förvåning över att man här inte verkar förstå att kvinnliga tonsättare på repertoaren har en rad fördelar, och på olika plan, och visade bland annat till senaste publik-rekordsäsongen i Konserthuset Stockholm. Claire Renard tog upp att i Frankrike har man nyss genomfört en statistik som visade på 1% musik av kvinnliga tonsättare (hädanefter förkortat KT) i landets främsta orkestrar, alltså ungefär samma som när KVAST började räkna 2008. Vidare framhöll hon att även om det är ett bra tag sedan franska kulturministern gått ut och sagt att man vill nu verka aktivt för en förändring, verkar det inte hänt så mkt och budgeten för ett förändringsarbete verkar vara obefintlig. En positiv signal Renard tog upp är dock att biblioteket på berömda Ensemble Intercontemporaine hört av sig till några KT med fråga om att få noter tillskickade – något som aldrig hänt förr! Kulturminstern och dess jämställdhetsansvariga går dock tydligt ut till musiklivet och säger att man kräver fler verk av KT på repertoaren och redovisning av detta, annars kommer det dras ner på anslagen. M a o: To be followed.
Lucie Prod’homme som främst verkar inom EAM-musik berättade om den enorma mansdominansen som varit inom även denna mer nutida genre,Bl a hänvisade hon till att Christiine Groult, en pionjär inom EAM, som var med på symposiet och som vi spelade ett stycke av, var den första i Frankrike att bli legitimerad för att undervisa i EAM på konservatorienivå. Prod’homme berättade vidare om alla jurys och kommiteer inom EAM som bestått av bara män, fram till nu. När Astrid lyfte det faktum att många unga kvinnor idag verkar dras mot EAM-musiken bekräftade Prod’homme detta men att även om de utbildar sig så är det förödande många som man inte hör något om/från när de är klara med utbildningen. Astrid vände sig till Marta Forsberg som satt i publiken, och bad om en kommentar. Denna svarade med att hon själv kan känna att det är bra att kunna ”rå sig själv” i sitt skapande av EAM då man inte behöver vara beroende av en rad instanser och dörrvakter som t ex i en orkestermiljö.
Bettina Wackernagel sade hon upplever det som mycket svårt eller helt omöjligt att få kontakt med den tyska orkestersfären, och undrade hur samarbetet mellan Konserthuset Sthlm och KVAST kom till stånd. Jag berättade om Stefan Forsbergs och Anderssons initiativ med erbjudandet med att hålla vår jubileumsfestival på Konserthuset, och att man på Konserthuset helt enkelt bestämt sig om att istället för att sitta i var sin hörna och fajtas, ta tag i frågorna och närma sig varann i dialog.
Julia Gerlach vittnade om kommitéer i Tyskland som besluter om projektpengar, vilka – medan de fortfarande bara bestod av män – bara gav medel till mansdominerade projekt, men att fördelningen av anslag visat sig ändras proportionerligt med andelen kvinnor som kommit in i dessa kommitéer, vilket hon nu verkar starkt för; hälften kvinnor i kommiteernza leder enligt hennes erfarenhet lätt till hälften av medlen till projekt med fokus på KT och kvinnligt skapande. Vidare betonade Gerlach att vi måste lyfta att flera KT på repertoaren ger ett rikare, mer attraktivt och spännande musikliv, något Fredrik Andersson kunde instämma. Han lyfte dock en fråga som man vi nu kommer vilja titta lite närmare på: musikförlagens roll. En av trösklarna för att få in musik av KT på repertoaren är ju tillgång på spelbart orkestermaterial, här har musikförlagen en både en uppgift och möjlighet. Astrid upplyste om att tillgången på kompetenta editörer är låg och att man likaså kan efterlysa mycket mer forskning på och litteratur om musik av KT. Susanne Wostitzka instämde och berättade om det tyska förlaget Furore Verlag, de har ca 2000 verk av ca 170 KT, men behöver bli mer kända i orkestermiljöerna – som i ofta inte ens vet att förlaget finns.
Från salen kom en fråga om politisk påverkan på kulturen i våra länder som jag svarade på med att berätta om principen ”armlängds avstånd” samt att det debatterats mycket om detta hemma i Sverige då en del oroat sig över något man ansett vara överdrivna försök till politiska styrning av kulturlivet. Med tanke på högerpopulismens frammarsch även i Sverige är det givetvis viktigt att bibehälla denna avståndsprincip, hävdade jag, men betonade att de senare åren har KVAST dock haft stort stöd genom regeringens engagemang för feminism och initiativ för främjandet av ett jämställt musikliv.
Vi tackar de medverkade och Emil Roijer för fint modererande av panelsamtalet, som bl a följdes av att en person i publiken kom bort till Susanne Wosnitzka, tackade för symposiet och sade, ganska berörd: – Vad är det för musikkultur jag reproducerat gentemot mina unga!? – tack öfr detta symposiet en högst välbehövlig ögonöppnare! Undertecknad fick boken Heroines of Sound. Feminismus und Gender in Elektronischer Musik, red. Bettina Wackernagel och Sabine Sanio, med essäer och tonsättarintervjuer från EAM-kulturen i Berlin med utgångspunkt i Wackernagels festival Heroines of music. Bettina Wackerlagel fick med sig senaste katalogen från Svensk musik med verk av kvinnliga tonsättare, samt KVAST:s speciella tangentborste ”Brush up your key”.
Denne del avrundades med framförande av tre EAM-stycken, Sophie Lacaze: Vents du Sud, Lucie Prod’homme: Comme un malentendu och pionjären Christine Groults stycke Quand une étoile explose, inför vilket tonsättaren berättade om detta sitt ”muskulösa” stycke att det handlar om explosioner och kraftiga rörelser på såväl planetnivå som i våra jordiska samhällen.
Innan kvällens sista punkt, konserten, hade ambassaden ordnat med ett fint mingel i pausen på ca 45 min, under vilket vi hann träffa både nya och några tidigare bekanta i publiken och bl a tala om sådant som symposiet inspirerat till.
Kl 20.00 var det dags för en ca 45 min lång konsert med Eva Sidén, piano och sopranen Cécile Rives med ett program bestående av verken nedan. Konserten hade även getts ett par dagar tidigare i Clermont-Ferrand under festivalen Musiques demesurées, även detta en del av vårt internationella utbytesprojekt, som här fick sin bästa möjliga avslutning; med levande, lysande musik komponerad av ett knippe av våra svenska kvinnliga tonsättare.
Konserten bestod av nedanstående stycken, varav två var resultat av ett Call for Score i KVAST
Ylva Q Arkvik: Shall I compare thee
Tebogo Monnakgotla: Images Lunaires
Ylva Skog: Två Tranströmersånger
Maria Lithell Flyg: Kassandras aria
Victoria Borisova-Ollas: Secret Beauty of Waters (piano solo)
Eva Sidén: Celeste (voice and electronics)
Eva Sidén, tonsättare, pianist
Cecile Rives, sopran, trapetskonstnär
Eva Sidén har varit projektledare för detta projekt, som utgör en av fler internationella aktiviteter som ägt rum i KVAST senaste året.
