Skickliga och välrenommerade sångerskan Cecilia Bartoli, 2016 års Polarprismottagare och med 175,000 följare på sin Facebooksida, gör väldigt mycket mer än att bara studera in och framföra barockens musik. Hon ägnar mycket tid i olika arkiv runt om i Europa för att hitta bortglömd musik som kan expandera hennes repertoar.
Polarprisutnämningen medförde också att viss extra uppmärksamhet riktades mot henne. Till exempel cirkulerar just nu ett tidigare uttalande från Bartoli om gammal musik vs. nyskriven. I en bloggartikel i Gramilano hösten 2014 försöker Bartoli förklara varför hon enbart ägnar sig åt flera hundra år gammal musik:
”Nutida kompositörer verkar inte kunna skriva musik för operasångare som jag. Det vore fantastiskt att få arbeta med en kompositör som skrev just för oss. ––– Den atonala musiken bygger barriärer mellan tonsättare och sångare, så istället för att leta ny musik får jag söka i det förflutna.”
Förutom att man kan förundras över Bartolis genrebeskrivning, dvs att dagens kompositörer ”förstör” tänkbara repertoarsamarbeten genom att komponera atonal musik, kanske man skulle ta till sig hennes vädjan – att finna nu levande tonsättare som skriver musik som kan sjungas av stjärnor och ekvilibrister, sådana som Ceclia Bartoli …
Se det som en handske kastad.
Under lyckliga omständigheter kanske någon (mycket driven) svensk kompositör kan få ett litet samtal med henne när hon besöker Stockholms konserthus för prisceremonin den 16 juni?!
