Beethovens gåshudsframkallande vs. kvinnliga tonsättare

Gåshud (även piloerektion)
Gåshud (även piloerektion)

Dagens Nyheters ledarsida kommenterade något raljerande Kvasts arbete tisdagen den 17 september.

Vi kan inte lämna kommentaren – där 1700-talsmän ställs mot 2000-talskvinnor på ett märkligt sätt – oemotsagd. När vi inte får plats för replik i Dagens Nyheter, får Kvasts grundare Karin Rehnqvist och tonsättaren Ylva Q Arkvik ge svar på tal här på Kvastwebben.

Beethoven är inte bara man

Blunda och beställ en biljett till en orkesterkonsert och chansen att du får höra Beethoven är större än att du får höra musik av en kvinnlig kompositör. Bara 7 procent av musiken i svenska konserthus är skriven av en kvinna, berättar föreningen Kvast (Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare).

Det låter inget vidare. Fast det man undrar är vilka klassicistiska mästerverk man därmed går miste om. Det är ju inte Beethovens kön som lockar publiken, utan hans fulländade sonater och gåshudsframkallande pianokonserter. Att 1700-talsmän är populärare än 2000-talskvinnor handlar kanske mer om smak än genus.

– Susanna Birgersson, DN 17 september 2013

Foto: Anja Tollan
Foto: Anja Tollan

Replik från Karin Rehnqvist:

Vi är naturligtvis mycket glada och stolta över vår äldre kollega Beethovens framgångar på konsertscenen. Hans musik är fantastisk. Men att den spelas lika mycket som alla kvinnliga tonsättares verk tillsammans är inte rimligt.

Vi tror inte heller att Beethoven hade gillat dominansen. Han var ju själv en nytänkare och experimentell. Säkert hade han idag tyckt det vara viktigt med både musik av kvinnor och mer musik skriven i den tid vi lever i.

Låt oss jämföra med litteratur; ponera ett bibliotek med 1000 böcker:
70 är av Shakespeare, 70 av samtliga (!) kvinnliga författare, 840 av alla manliga författare förutom Shakespeare. Det vore konstigt.

Nej, bättre kan Sveriges Konserthus!

Bättre balans och proportioner i repertoarval behövs. Större mod. Det skrivs idag fantastisk och mycket bra ny musik. Publiken behöver få höra.

Orkestrarna behöver få spela. Hur skapas repertoarverk? Jo, av musik som spelas om igen. Musik måste få växa. Publiken måste få växa in i nya stycken. Kom igen, repertoarråden! Tänk nytt.

”Att 1700-talsmän är populärare än 2000-talskvinnor” handlar kanske mer om smak än om genus”, skriver Susanna Birgersson.

Frågan är bara vems smak?

Och hur ska publiken kunna veta, om de aldrig får höra?

– Karin Rehnqvist, tonsättare
professor i komposition vid Musikhögskolan i Stockholm
f d ordförande i Kvast – Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare

 

Ylva_Q_ArkvikYlva Q Arkvik: Så tystas en kvinna

Känner du till Louise Farrenc, Susanna Birgersson?

Hon var en fransk tonsättare som levde 1804-1875. På sin tid uppmärksammades hon både för sin originella kammarmusik och för sina symfonier, ofta jämförda med Beethovens och Mozarts. I  ”Grand dictionnaire universel du XIXe siècle” från 1872 står att hon genom sin talangfullhet intar en av de mest framskjutna positionerna i fransk musikhistoria. I Larousses musiklexikon från 1983 omnämns hon som pianolärarinna vid Pariskonservatoriet. Det här är en historia bland otaliga. KVAST har hittills listat mer än 155 kvinnliga tonsättare bara i Sverige.

I början av detta sekel hade en musikfestival i Stockholm 0 (noll) procent musik av kvinnliga tonsättare och det förklarade man med att ”vi väljer efter kvalitet”.

För några veckor sedan sa den ryske dirigenten Petrenko, Oslo-Filharmoniens nye chefdirigent apropå att branschen är så pass mansdominerad: ”En söt tjej på podiet gör att tankarna går till andra saker.”

”Att 1700-talsmän är populärare än 2000-talskvinnor handlar kanske mer om smak än genus.” säger Susanna Birgersson.

Läs musikern Marie Selanders bok ”Inte riktigt lika viktigt?” och få lite nya perspektiv.

Tror du att det handlar om musik, Susanna Birgersson?

– Ylva Q Arkvik, tonsättare
vice ordförande i Kvast
projektledare för RepertoarRycket

 

 

Lämna en kommentar